Hej Sverige!
Nu har jag varit i USA i snart två veckor och det här är mitt första inlägg från landet bortom havet. Det är fantastiskt här, mycket vackert och vi har haft många dagar av strålande solsken och sommarvärme. För oss studenter som anlände lite tidigare har vi hunnit med utflykter till bland annat havet och till Redwoods, där du kan hitta de högsta träden i världen. Vi har även hunnit se en clownföreställning och en dockteater på Arcata Playhouse samt shoppat lite träningskläder i Eureka.
I helgen var det inspark, eller orientation som det kallas här och på lördagen var det knytkalas med alla lärare och elever med lite lekar på maten. Efter det gick vår klass PTP iväg och började repetera för redan på söndagen skulle vi ha vårt första uppträdande. I grupper om tre skulle vi framföra ett stycke på max 3 minuter innehållande 1 stol, 1 rekvisita, 1 sång, 1 bit text, 1 ord eller rad som sägs unisont samt tre in och utgångar per person. Min grupp gjorde en liten komedi om tre vackra kvinnor som var på väg till bilen, men ständigt glömde sina nycklar, kartan och väskorna.
Vi samlades på söndag kväll framför huvudbyggnaden och stod och pratade med Sarah och James (lärare) när det plötsligt kommer ut en vinglig man från den lokala puben ”Logger”, tätt följd av sin fru. Spektaklet var igång och för den oinvigde blir det ytterst svårt för mig att berätta om denna helt otroliga kväll men jag ska summera den kort för en övergripande känsla. Eleverna från masterprogrammet år 2 hade klätt ut sig och skulle föreställa våra föräldrar, de kom körandes med sina bilar från alla håll så de nästan krockade mitt i centrum av Blue Lake. De letade upp sina respektive barn och bad oss att fort hoppa i bilarna för vi var sena till skolan. Sen bar det av. Runt i Blue Lake för att hitta skolan, vi fick godis och spelade med när min Gabby och Elks mamma och nya pojkvän slirade iväg och svor åt de andra föräldrarna och bilisterna. Framme vid vår skola fick vi ta oss in genom en labyrint innan vi kom på våra platser där rektorn för vår lilla låg/mellanstadieklass och våra föräldrar välkomnade oss till vår show. Jag förstår om det verkar förvirrande, det var det också! Masterprogrammet år 3 gjorde sedan entré som våra far- och morföräldrar och det blev kalabalik på scenen, hysteriskt roligt! Vi från PTP (professional training program) fick sedan visa upp våra sketcher med föräldrarna gapande och ropande ”That’s my daughter! Good luck darling, do your best!” och med en extra överaskningsrekvisita att inkorporera. Efter varje grupps framträdande fick vi antingen en belöning eller ett straff. När alla grupper spelat blev det klassfoto och sedan samlades alla MTP och PTP i en stor ring (som sig själva denna gång) och skålade för det nya året. Välkomna till Dell’arte!