Jag vaknade upp igår med en raspig hals och bestämde därför att ta det lugnt på morgonträningen (jogging). Under poetic voice skulle vi beskriva gamla barndomsvänner och deras föräldrar, en störtdykning in i det förflutna med massor av bilder som resultat. Det känns så längesen, som en annan värld. Mitt minne hoppade mellan olika lekar, åldrar, äventyr i ett stort hopkok av bus. Första gången på flera dagar som Sverige känts så nära. På akroklassen övade vi handstående och brygga, gjorde nog min bästa brygga någonsin så spännande att se sin egen utveckling. Eftersom det är onsdag hade vi life repair och min Nature Day grupp bestämde oss för att åka till stranden och repa. Det blåste mycket och sanden letade sig snabbt in i våra ögon, men vi kämpade på med kontaktimprovisation. Solen var låg och bländade oss så vi testade att blunda och bara känna oss fram. Rullade fram och tillbaka i den fuktiga sanden. Det var en fantastiskt rolig repetition och spännande att se hur påverkade vi blev av vår omgivning. Samtidigt gjorde vi intressanta upptäckter som vi kan ta med oss till dagens repetition. Vi fick sedan skynda oss hem och byta om för vi var bjudna på spaghetti hos the Gringe som ville välkomna oss nya Dell’artians till Blue Lake.
